Igar kvall var jag helt slut. Orkade halla mig uppe till 9:30 lokal tid sen stupade jag i sang och somnade bums. Nar jag vaknade insag jag hur gott jag hade sovit. Lugnt, stilla och inget stok utanfor. Underbart!
Forsta dagen, som sig bor, gick jag till valkomsttraffen. Peter, 22 ar, fran Orebro underholl oss en bra stund. Tank vad mycket harligt man kan gora nar man ar ung och kan sprak. Han hade kommit fran Kreta i november och skall tillbaka dit till sommaren. Tanker pa min Felicia som har sokt till Samhall Internationell och som vill resa.
Eftersom jag redan har bokat bil och skall ge mig ut pa egen hand fredag lordag gallde det for mig att ta reda pa var, nar och hur lokalbussarna gar. Gran Canaria ar inte en sa fruktansvart stor o sa det gar ganska fort att ta sig. Shoping pratades det mycket om men det ar inte riktigt det som intresserar mig just nu.
Tva utflykter har jag bokat; bergsvandring pa fredag och jeepsafari nasta tisdag. Eller om det var tvartom.
Innan traffen tog jag en promenad i hamnen. Helt underbart stilla. Kunde konstatera att klockan 9 pa morgonen ar det inte manga som ar uppe. I alla fall inte denna sondagen. Skall kolla imorgon ocksa for att se om det skiljer pa vardagar och veckodagar. Imorgon skall jag ta med kameran for ar det nagon gang man skall fotografera Puerto de Mogan sa ar det nar folk haller sig inne.
Lunch och sedan la jag mig pa en solstol pa taket. Alla hus har ar byggda i tva vaningar och pa taket finns det solterasser. En bok, vatten och efter en kvart sov jag. Tur att jag har hy som tal lite sol.
Ner och duscha, en ol fore maten och sedan gick jag till SPAR for att handla. Det lonar sig att storhandla eller i alla fall inte i narbutikerna. Priserna ar inte nadiga. Men nu har jag bunkrat upp och skall avsluta min forsta dagen har, som har varit en vilodag, med att satta mig pa en uteservering och ta en ol, titta pa batarna och betrakta folkvimlet.
Till mina barn: Speciella halsningar och manga kramar. Jag alskar er!
Till er andra:
Be carufull out there!
/Madlén
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det är så att man får rysningar när man läser din resedagbok tänk vilken inlevelsen det känns precis som om man var med dej. /R
Jag saknar dej och önskar att jag var där med dej. En sån resa skulle jag absolut kunna tänka mej att göra... :) Älskar dej! Puss och kram Natalie <3
Skicka en kommentar