Forsta dagen

08:56 Landvetter flygplats

Det ringer i fickan och det ar Felicia!!! Jag blir sa glad. Jag saknar dem redan. Jo, jag tanker inte vara pa Gran Canaria i tva veckaor och inte ha det trevligt, men jag saknar dem redan.

Det var svart att ga upp i morse for som vanligt hade jag svart att lagga mig kvallen fore avfard. Nar jag efter nagra sekunder insag att det inte var en vanlig morgon blev det fart pa mig. Allt var ju klart sa det var bara dusch och tander som skulle fixas. Men vad jag inte hade raknat med var katterna.

De hade varit inne hela natter for ovanlighetens skull. Jag vagade inte chansa pa att nagon av dem inte skulle komma tillbaka i tid for avfard. Otaligt trippade de fram och tillbaka men holl sig hela tiden nara min resvaska. Sa langt allt val. Missan fick jag in i transportburen, hamtade Sigge och nar jag just hade fatt in honom, smet Missan ut. Sa holl vi pa nagra ganger, de blev irriterade, jag blev stressad och hela spektaktlet slutade med att katterna var i transportburen och jag hade flera djupa rivsar. Ouh!

Hamta bilen, packa in allt och alla och ivag till min underbara Jeanette som skall ta hand om bilen medan jag ar borta.

Katthotellet var bra. Det ligger bara 5 minuters bilresa fran flygplatsen sa 2 timmar fore avgang var vi framme. Incheckning, vaxling av pengar, packa och kaffe pa pressbyran. Nu ar det sakerhetskontrollen som vantar.

Jag har bade kamera och dator med mig i en specialvaska som skall ga som handbagage men idag, 2007, och med allt som hander i varlden kan man inte vara saker pa nagonting nar man skall ga igenom saktrhetskontrollen. Jag blev vanligen men bestamt ombedd att ta ut kamera, objektiv och dator ur vaskan for att koras genom rontgen 2 ganger innan mannen blev nojd och jag fick ok. Dags att ta sig till Gate 16B.

Folk samlas, barn sjunger och grater om vartannat, vuxna pratar forvantansfullt om destinationen, en del kan inte bestamma sig om de skall titta pa smink eller bocker och andra borde ha latit bli den andra (eller var det fjarde) olen i baren. Ja, vilka i-landsproblem vi har.

Planet ar forsenat for piloten behovde rakna ut hur mycket bransle som behovdes till flygningen beroende pa passagerare och last.

Flygresor ar flygresor och nagot annat ar det inte. Trist. Det ar bara att ta ett djupt andetag och hanga med.

Antligen framme. Det kanns skont att fa stracka pa benen, hamta vaskan och ta sig till bussen. Det skall tydligen ta 1 timme och 40 minuter for vi skall ju aka tvars genon hela on. Men tiden gar fort. Landskapet paminner mig bitvis mera om wilda western med djupa raviner och hoga klippformationer som kan se ut som allt fran liggande kameler till ... klippor. Gran Canaria ar en slocknad vulkan o till skillnad mot Fuertoventura. Kan latt erkanna att jag inte ar ledsen for det. Inte for att jag ar radd att det skall handa mig nagot alvarligare har an nar jag vantar pa bussen hemma, men anda.

Puerto de Mogan ligger i en sanka och skiljers sig vesantligt fran resten av turistorterna vi kor forbi. Har ar det verkligen som det ser ut pa bilderna. Tvavaningshus, mycket blommor och min lagenhet ar .... i princip kan jag ramla i vattnet i kanalen om jag snubblar pa troskeln pa vag ut.

Vaskan ar tung fastan jag inte hade med mig sa mycket och fastan det fanns plats kvar i den. Maste ju tanka pa presenterna till barnen som skall fa plats. Borjar med att ta av alla lappar som man har lyckats hanga pa min vaska under den korta tid den har varit i personalens hander. Och da ser jag .....

Pa lappen, dar jag skrev mitt telefonnummer, star det Bernt Larsson. Detta kan inte vara sant. Slapar tillbaka vaskan till receptionen och den spanska kvinliga och mycket sota receptionisten talar leende om for mig att jag maste aka tillbaka till flygplatsen. Det finns inget annat satt att losa det pa.

Den norska tjej som ocksa star bakom disken tar daremot tag i saken, ringer ett samtal och talar vanligt om for mig att om ett par timmar kommer min vaska att finnas i receptionen att hamta. Da finns det inte sa mycket annat att gora an att handla lite mat och borja installera sig.

Men tro mig, det skall bli valdigt skont att fa byta klader.

Om nagon hade minsta fundering over hur synd det var om mig som skulle behova vara ensam kan jag beratta att jag har sallan pratat sa mycket med olika manniskor som idag. Undrar om det hander nagot med oss alla "stela" svenskar nar vi val ger oss ut pa en resa, eller? Alla jag har mott har varit jatte trevliga.

Till och med kvinnan som pa planet med mycket hog stamma och helt utan hamningar pratade pa om flygplan som stortar och annat om faran med att flyga. Hon hade sa trevligt att hon inte markte av den unga flicka som av skrack borjade grata av radsla.

Nu skall jag ta en promenad i hamnen, se om min vaska har kommit och sedan skall jag ....... Jag vet inte. Ibland skall man bara se vad som hander.

Speciella halsningar och varma kramar till mina barn! Love mam

Till er andra:
Be carefull out there!

/Madlén