tredje dagen

Måndag

Vaknade 06:47. Skall man verkligen vakna så här tidigt när man är på semester? Låg och funderade på det en stund. Hmm… Och så kom jag på att jag skulle ju kontrollera hur mycket folk som var uppe vid hamnen vid den här tiden på dygnet en vardag. In i badrummet och borsta tänderna. Vattnet här är helt ok att dricka men det är inget som rekommenderas. Det luktar klor som om man vore i en simbassäng och smakar inget vidare. Tydligen kommer det från Las Palmas där man avsaltar havsvatten och tillsätter diverse saker för att det skall bli så rent som möjligt och smaka så illa som möjligt.

På med gympadojorna, kameran runt halsen och extraobjektiv i ryggsäcken. Jag har nu hyrt safetyboxen så jag kan låsa in resten av mina värdesaker. En extra utgift men å andra sidan så kan den spara mig många gråa hår.

Eftersom jag bor max 50 meter från hamnen känns det naturligt att jag skall börja promenaden där. Det är lugnt och fortfarande mörkt. Utebelysningen är tänd på sina ställen, båtarna guppar fridfullt och jag ser bara några Kanariska arbetare som har satt igång med att måla eller bygga. Målarkillen står i mörkret och drar med penseln fram och tillbaka. Jag undrar lite försiktigt för mig själv om han ser något av det han gör och hur effektivt det kan vara. I nästa sekund tänker jag: hur effektivt är det på min arbetsplats och hur lyckliga blir vi av att vi alltid skall vara så fruktansvärt effektiva? Ja, det kan man ju fundera på en stund. Det kanske är därför som charterbolagen går med sådana vinster?!

Soluppgången är helt underbart vacker och jag dröjer mig kvar en stund för att riktigt insupa känslan. I en av båtarna står tre män och sträcker sömndrucket på sig och vi hälsar med ett ’Hola’ när jag går förbi. Båt förresten, hur stor skall en båt vara för att man skall kalla det för skepp? Det är inga små leksaker som ligger här. Igår kväll när jag tog kvällspromenaden kunde jag titta ner i ’salongen’ på en av dessa och det var ändå inte en av de mest imponerande båtarna. Men tv’n som hängde på väggen var minst 32tum och köket var modernare än mitt hemma i Floda.

Här lägger båtarna inte till med fören mot kajen utan med aktern och de flesta har en ramp som fälls ner för att det skall vara lätt att ta sig till fast mark. Helt fantastiskt. I en båt såg jag en tysk familj med två relativt små barn och jag kunde inte låta bli att undra hur man finansierar en sådan här resa. Vi är ju trots allt utanför Afrikas nord västra kust. Båten hade tysk flagg så de kan inte ha hyrt den på plats. Hmmm… På en annan båt hänger fortfarande julbelysningen kvar i masten. Jul, det känns som en evighet sedan och speciellt när jag befinner mig i värmen. Undrar hur det är att fira jul i värmen. Kanske skall prova det någon gång.

Sedan tog jag en lång promenad runt byn för nu måste jag tänka på att stärka rygg och ben. Jag har ju bokat in mig på guidad bergsvandring och så har jag tänkt att gå i alla fall en av vandringslederna själv. Kroppen talar om för mig att jag inte håller på med allt för många fysiska aktiviteter hemma. Synd att det är så tråkigt att gå på gym.

En uppiggande och skön promenad med efterföljande frukost bestående av croisont, inhemsk ost, marmelad och kaffe. Gott! Lägenheten består av ett rum som innehåller en bäddsoffa, som jag inte skulle rekommendera någon att ens sitta i, två stolar och ett litet runt bord som man kan sitta vid när man öppnar dörrarna till den franska balkongen och ett litet arbetskök. Det andra rummet har två enkelsängar och en underbart härlig garderob. Det här är första gången som jag verkligen packar upp mina saker när jag är på semester. Annars brukar hälften ligga kvar i väskan men nu känns det som att det här skall vara mitt hem i två veckor och då får det vara lite ordning. Slutligen det helkaklade badrummet. Jätte trevlig lägenhet!

Efter en andra kopp kaffe tar jag på mig bikinin, lägger mig på taket och låter solen värma mig. Det är inte kallt men helt klart inte varmt heller på morgonen och fastän jag gick min promenad i rask takt blev det ändå lite kyligt när jag kom tillbaka till lägenheten. Fast jag får nog skylla mig själv som inte kunde låta bli att öppna dörrarna. Men det är ju det som jag har längtat till, att faktiskt kunna öppna dörren till altanen utan att blåsa bort eller bli genomvåt. Såg på nyheterna igår och vad jag kunde förstå av bilderna är vädret inte så där jättekul hemma.

Felet med böcker är att det inte går att släppa dem när man väl har börjat läsa. Jag brukar alltid ligga med huvudet i skugga nu för tiden annars blir jag helt groggy så det gick några timmar och till slut knorrade magen. Ner och laga lite mat, en liten siesta och så gick jag upp och la mig en stund till. Till slut var boken utläst och fastän den var fängslande känns det skönt att jag har läst ut den. Imorgon kanske jag skall ta mig till Puerto Rico och besöka turistkontoret för att få information om vandringslederna. Kanske.

Nu skall jag ta en dusch, byta om till något trevligt och ta mig en promenad i byn.

Till mina barn: Speciella hälsningar och många kramar. Jag älskar er!

Till er andra: Be carefull out there!

/Madlén