Fjortonde dagen 26 januari

Vaknar sent idag också. Det börjar kännas att slutet på en för mig unik händelse närmar sig och vemodet börjar kännas mer och mer. Det här är sista dagen jag får tillbringa här i denna underbara by som har gett mig precis det som jag kom hit för.

Men nu skall jag inte ta ut slutet i förskott. Den här dagen väntar faktiskt på att bli upplevd den också. Frukost, en härlig dusch och packa ryggsäcken. Kameran måste med för säkerhets skull. Har tagit ungefär 500 bilder men man vet aldrig, det kanske finns något som jag inte har lyckats fånga i linsen.

Går ut på min gata och upptäcker att det faktisk är ovanligt mycket folk ute idag. Klart, så som det regnade igår så har väl alla lite kli i fötterna och måste röra på sig. Bestämmer mig för att gå den långa rundan genom hamnen och när jag kommer längst bort på min gata, den som är närmast fiskebåtarna och uppläggningsplatsen, förstår jag: Det är fredag och marknadsdag. Det är fullpackat med folk. Åh, nej, det var verkligen inte vad jag behövde under min sista dag här. Speciellt som jag lyckades slippa förra fredagen när jag var ute och körde i bergen.

Men, men, när jag ändå är här så måste jag ju nosa på detta också och framför allt så är det verkligen dags att köpa presenter till tjejerna. Det tråkigaste med EU-medlemskapet är att allt som finns här finns också hemma i Sverige. Att hitta något typiskt Kanariskt är nog som att försöka hitta guldet vid regnbågens slut.

Hittills har jag inte sett en enda afrikan, men här vid stånden har de plötsligt poppat upp som svampar. Det är mycket afrikanskt hantverk och hårflätning som blandas med kopior på kända klädmärken, skor, Aloe Vera produkter och allt annat möjligt krims krams. Jag går ut med hela piren och försöker se så ointresserad ut som möjligt för att jag inte skall hamna i klorna på någon försäljare. Noterar hur andra sugs in i kommersen och inte kommer därifrån förrän de har handlat eller i värsta fall får glåpord skickade på sig om de inte gör det. Det här är helt klart inte det Grand Canaria som jag har lärt känna hittills och som jag inte heller inte är så intresserad av heller.

Vid två av de flera hundra stånd jag går förbi på piren får jag titta på utbudet i lugn och ro utan att bli påhoppad och därför är det de försäljarna som förtjänar mina slantar. Halsband till Natalie och Gabi samt örhängen och armband till Felicia. Felicia får en present extra för att hon har ”skött om” hemmet medan jag har varit borta. Ja, hon har sagt att hon skall dit imorgon och städa så det ser hyfsat ut tills jag kommer hem. Helt utan att jag har bett om det och det är ju faktiskt värt något.

Tar svängen runt gästhamnen och smiter sedan ner till stranden för det är lika packat med olika stånd överallt utom där. På stranden råder lugnet. James får syn på mig och ropar mig till sig. Jag blir presenterad för Mike och Annie från England som har varit här i tre veckor nu och som sista veckan skall få besök av Annies nygifte som och hans fru. Mötet med nya människor tycker jag är så spännande. Att få småprata, höra hur andra har det i sin vardag och att få berättat deras historia. Mmmm…. Spännande, roligt och intressant. Så kommer fler bekanta till mina nya bekanta och strax är det ett helt gäng som träng på några få solstolar, pratar, skrattar och delar på några apelsiner.

James har idag med sig sitt hantverk och visar stolt. Tydligen är det en Bengt från Göteborg för trettio år sedan visade honom hur man gör hängen (till halsband) av mynt som man filar ut olika figurer i. Visserligen har jag sett sådana mynt tidigare men nu när jag känner personen som gör dem så tar jag mig tid att verkligen titta på detta fantastiska, pilliga hantverk. Och så tar jag mod till mig och frågar James vad han skall göra ikväll.

Första gången jag hyrde solstol betalade jag fullt pris. Andra gången pratade vi i två minuter och då betalade jag halva priset. Tredje gången jag kom hade James sitt långa vackra hår utslaget och jag berömde honom för det. Efter det har jag fått vara där gratis så nog är det väl ändå sjyst att bjuda honom på en öl. När man hör detta i lägret så visar det sig att vi kommer att bli ett helt gäng ikväll. Trevligt. Vi bestämmer att träffas om en drygt en timme och jag går iväg till SPAR för att handla lite. På väg hem därifrån stöter jag på Rob som bor mitt emot på min gata.

Rob är en man som troligen närmar sig de sjuttio och som sällskapar med Janie. Men de är särbon hemma i England. Rob och jag har pratat flera gånger tidigare och han har berättat ganska mycket om både sig, sitt äktenskap, sina barn, om Janie, hennes liv och om hur de har det tillsammans. För första gången, idag, frågar han mig och mig och mitt liv och eftersom jag inte har några större lik i garderoben berättar jag lite kort om min tillvaro. Efter en liten stund blir han plötsligt lite tyst, suckar lätt och säger: Jag önskar att jag var tio år yngre, det hade varit trevligt att få lära känna dig. När åker du? Jag blev jättevarm i hjärtat. Det var så gulligt sagt av denne lille och lite satte gentlemannen. Tack, sa jag, Jag tar det som en komplimang men dagen för avfärd är imorgon. Han beklagar detta faktum och vi säger hej då så länge, vi kanske syns igen innan jag åker.

Med klart lättare steg, för vilken kvinna blir inte lite gladare av en mans trevliga ord, gick jag vidare hem för att göra mig i ordning för kvällen. Inget ’fancy’ men ändå något trevligare klädesval för en kväll på stan. Och så bär det av. Vi träffas när klockan är halv sex, det är fortfarande ljust och mina tre kavaljerer har redan tagit var sin öl. Det är James, Rafael och Martin. Tre härliga kavaljerer, som alla tre är lite udda på sitt sätt, men som sköter sig gentemot sin dam för kvällen, är oerhört chevalereska och som får mig att känna mig väldigt trygg.

När klockan är åtta på kvällen och för min del tre öl senare är det dags för mig att dra mig hemåt. Efter lite diskussioner om vem av dem som skall följa mig hem tar jag kommandot och bestämmer att det måste de göra alla tre. Naturligtvis! Väl framme blir det många komplimanger, kindpussar och välgångsönskningar inför både hemresan och livet i övrig.

Det är inte varje dag man har fyra friare hängande i kjolarna. Jag tar en sherry! Måste smälta denna dag. Och en sherry är alltid bra för matsmälltningen!

Resväskan ligger öppen och tom på golvet.

Till mina barn: Speciella hälsningar och många kramar. Jag älskar er!

Till er andra: Be carefull out there!

/Madlén