God morgon! Klockan är fem minuter över sex på morgonen och idag skall jag upp i bergen och vandra! Morgondusch, morgonkaffe, på med byxor och vandringskängor, kameran packad och tillika lunchen. Jag skall till receptionen och be att de beställer en taxi till mig för tydligen går det inte att boka dagen innan om det inte är så att man skall till flygplatsen. Tja, regler är väl till för att följas?
Beställa taxi, vänta på taxi, åka taxi, bli avsläppt vid busshållplatsen i Playa del Cura och sedan är det bara att vänta. Jag är på plats 5 minuter före utsatt tid och väntar i 65 minuter innan jag tar bussen tillbaka till Mogán. Hmmm..? Jag har förstått att det här med att hålla tiden inte alltid fungerar här men att inte dyka upp överhuvudtaget? Jag fick ju vänta ganska länge när jag skulle på jeepsafarit och hoppet är ju det sista som överger en människa så vis av erfarenhet väntade jag tålmodigt.
Det gör egentligen ingenting för jag fick under den stunden tillfälle att se hur skolskjutsverksamheten fungerar här.
Tja, det är ju inte så mycket att göra än att planera om dagen. Jag skulle kunna gå leden som går från Mogán och över närmaste bergskrön som olika människor säger tar olika lång tid att gå. Nja, det får nog vänta tills jag har pratat med guiden som kommer till Hotellets reception idag mellan 10:50 och 11:20.
Under tiden jag väntar på att han skall komma passar jag på att prata med grannen mitt emot (engelsk herre) som de senaste fem åren bott här en månad om året hos sin italienske vän. Han berättar att de brukar hänga vid poolen som tillhör Club de Mar, att det bara kostar 10 euro för en hel dag, att man träffar folk där och att han faktiskt har gått upp till krönet för att han behöver det och visar upp sin kagge. Sedan matar jag in de två senaste dagarnas händelser och reserverar en bra solstol vid stranden. James, som jag berättade om igår har av någon anledning blivit kompis med mig och numera får jag ett 50% rabatterat pris. Och jag som bara lyssnade när han berättade sin historia. Sedan går jag till optikern och får mina solglasögon lagade (två skruvar som har lossnat och glasen ser mera ut som fladdermusvingar).
Guiden skall ta reda på vad som har hänt, taxiutgiften kompenseras naturligtvis, och jag skall bli inbokad på vandringen imorgon eller över imorgon vilket jag skall bli informerad om ikväll.
Imorse var det riktigt kallt. 13 grader visade termometern i taxin men fast jag hade ordentligt på mig frös jag hela tiden. Återigen låter jag solstrålarna värma min kropp när jag lägger mig på solstolen och tar fram min bok. Den är så bra så det gör faktiskt inget att det inte blev någon vandring och den iordninggjorda lunchen går åt.
Idag är det riktigt disigt på eftermiddagen. Solen bränner ändå och till och med MIN hud känner av att den har legat i solen tre dagar i sträck. Nu är det dusch och smörja som gäller. Och ett glas kall öl helt klart.
Tar på mig klänningen och skorna som Felicia var med mig och valde. Helt klart en hit! Känner mig strålande och med brunbrända ben! Tar en promenad runt hamnen i sakta mak, tittar på båtarna och konstaterar att det har kommit in en polska (båten alltså). Det verkar vara fyra friska män som är på väg att göra Mogán. Ja, varför inte? Studerar menyerna och på vägen tillbaka bestämmer jag mig för att sätta mig på en restaurang som verkar trevlig. Beställer en varm tapas-tallrik. Super gott! Bläckfisken låter jag bli men jag smakar på musslorna och det är fortfarande inget som lockar mig. En gammal historia från mina ungdomsår när jag blev bjuden på musslor och därefter en del tequila för att därefter inte veta vilket det var som gjorde att jag inte mådde så bra några dagar efteråt har gjort att musslor inte tillhör favoriterna. Jo, det hade varit algblomning för alla i sällskapet blev lika sjuka. Tequila har jag inga problem med. Tänk att kroppen så väl vet vad den inte tål?!
Medan jag dricker kaffe får jag samtal från guiden som säger att jag är inbokad på vandringen imorgon. Jag betalar för mig och går till lokala supermercadon för att inhandla lite lunch och vatten till morgondagen. Passar på att i receptionen hämta en tidtabell för bussen så jag slipper taxiutgiften. 22 kronor i busspengar mot 200 för taxi? Lätt val!
Klockan är halv åtta på kvällen och det är helt klart kyligt. Syrsorna har avlöst fågelsången, flanörerna tittar in till mig där jag sitter på min franska balkong med tänt levande ljus och njuter. Bekanta hälsar och obekanta ler. Livet är härligt!
Till mina barn: Speciella hälsningar och många kramar. Jag älskar er!
Till er andra: Be carefull out there!
/Madlén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar